Så gör du Heliga Birgittas huva!

Häromdagen hittade jag ett mönster till något som kallas för ”Heliga Birgittas huva”, en huvudbonad inspirerad av modet på 1500-talet. Nu är det förmodligen tveksamt om Heliga Birgitta intresserade sig så särskilt för mode, men låt inte det hindra oss från att göra henne till ett modelejon såhär på äldre dagar. Jag tycker att den här huvudbonaden både är snygg och praktisk och jag tänker att jag kommer att använda den en hel del i samband med vårens och sommarens påtande i trädgården.

Mönstret till huvan är tydligen inspirerad av existerande exemplar från 1500-talet, samt bilder. Huvan sys i linne.

  1. Mät upp och klipp till två fyrkantiga bitar av linnet. Det ska vara runt 27 cm för ett litet huvud, runt 28 cm för ett medium och 29 cm för ett stort huvud.
  2. Runda av det ena hörnet och lämna sömsmån. Sy ihop de båda bitarna men lämna lite utrymme vid basen, enligt bild.
  3. Nu ska du sy ett långt band som ska löpa längs kanten på huvan. Fysiskt kommer det att löpa längs pannan och sidorna av din hätta. Det ska vara ungefär 175 cm långt och ett par cm brett. Mät upp 5 cm (med sömsmån) och sy ihop detta. Fäst sedan det på huvan.
  4. Tråckla basen. Det är det här momentet som gör att huvan sedan kommer att hålla om håret så att det inte faller utanför. tråckla ihop det till åtminstone hälften av nuvarande bredd. 
  5. Klar.

När du sedan ska bära huvan trär du den på huvudet, stoppar in håret. Använd bandet och snurra det runt huvudet och pannan, förmodligen flera varv (som en gummisnodd) tills det sitter fast, hur många varv beror på hur mycket hår och hur stort huvud du har. Det kommer göra att huvan håller sig på plats. Vill man kan man självfallet dekorera huvan. Broderi kanske?

ADHD och vi

I år firar jag och min man tio år som gifta. När man har varit gifta i 25 år så kallas det för silverbröllop. Tio år motsvaras av tenn. Ett tag funderade jag på om det hade med engelskans tenn att göra, så jag var tvungen att dubbelkolla vad tenn heter på engelska och det heter tin. Jag vet inte om min teori håller.

Min man har ADHD vilket vi inte visste om när vi gifte oss. Diagnosen fick han fyra år efter att vi hade gift oss. Sedan dess har våra liv blivit mindre tumultartade och vi har blivit mycket bättre på att hantera olika situationer som innan kunde vara problematiska. En hel del hjälp fick vi också av en familjerådgivare. Eftersom jag vet att det finns en hel del människor där ute med ADHD så tänkte jag dela med mig av några tips som vi har lärt oss genom åren.

För det första är det viktigt att alltid försöka komma ihåg vad det är man gillar med den andra personen och memorera det. I stunder när man blir arg kan jag mentalt lugna ner mig med min lista och inte bli så arg som jag annars kanske skulle bli, eller blev förut.

Tydligen ska Petter också ha ADHD.

Det är också bra att inte alltid försöka tänka på vad den andra personen gör för fel och hur man skulle vilja ändra på det. Den enda man kan ändra på är sig själv och därför är det viktigt att också ställa sig den frågan. Annars blir ju allting alltid den andres fel och det leder sällan någonstans.

Jag och min man har också infört en kväll i veckan som är vår. Som tur är så har våra barn nu blivit så stora så att det går att lösa och det har betytt väldigt mycket för vår relation. Nu får vi tid för bara oss där vi är vi och inte mamma eller pappa. Vi gör saker som vi gillar att göra ihop, går ut och äter, bio, teater eller ibland bara en promenad. Det är jättebra!

Förra året genomgick min dotter en ADHD-utredning eftersom vi misstänkte att hon också kanske hade det. Det märkliga är ju att efter det att min man fick sin diagnos så ser man ADHD överallt. Tror man. Men det är ju inte alltid sant. Vi är alla unika med våra egenheter och det visade sig mycket riktigt att min dotter inte har ADHD. På samma sätt som det är skönt att få en diagnos och därmed en förklaring (vilket det var för min man) så är det också bra att kunna utesluta saker.

Avslutningsvis vill jag tipsa om den här boken också, den är jättebra.

Ta hand om varandra där ute och behandla alla med respekt.